6 dagar å 6 nätters helvete på Mariapolikliniken är till ända.Nåja..."helvete" är fel att säga.Helvetet var ju dom 3 veckorna innan.Väl där...fick jag i stället lära mig mycket om livet i sig.Vet t.ex numera att mååånga andra har det ÄN värre,vilket ju inte är nån trösst egentligen.Vet oxå att dom flesta av dom är jävligt rejäla och zkitgoa på sitt sätt.Tar verkligen hand om varandra medans tristess och abstinens bara ökar & ökar.
Det var bara ETT besked som fick mig fundersam.Sömnsvårigheter,detta helvete som just JAG lider av...är jävligt svårt att göra ngt åt.Första natten fick jag 2 piller...och sov sen 9 timmar i ett streck.Under resten av tiden lärde jag mig att det inte hadde ett smack med pillren att göra...just den natten var jag bara utmattad och så totalt svimfärdig att det inte finns ord för,t.Snittet resterande 5 nätter ligger nog på 0-4 timmar/dygn,vilket är "normalt" för mig.Doserna ökades och starkare piller/vätska sattes in...inget hjälpte,personalen var mer förundrade över mitt ständiga nattkutande till rökrummet trotts att jag borde vara väck nog att inte resa mig äns.
Jag gav upp och vankade fram & tebax i hopp om att bara ramla ihop.Tyckte mest synd om läkaren som i dag skrev ut mig (dom ville hålla mig kvar ngra nätter till),,,och verkligen led med mig.Men som sagt...just denna pryl med vanvettigt dålig sömn och idiotiskt nonsens till tänk...ÄR nog svårt att göra nått åt utan att göra den drabbade till snudd på knarkare.Vilket som är bäst får den drabbade välja själv...JAG har än så länge vanebildandet av starka läke-medel som det sämre allternativet.
En miljon kramar även te personalen på detta ställe.Tänk allt dom får se...och ändå vara så jävla vänliga och snälla att man bara undrar hur dom orkar.
Nu blir det sparsamt med jobb ett tag framöver...och målet får för mig bli halvtid fram te pensionen.Ekonomiskt skulle det funka ändå...och jag tror det skulle vara det bästa för mig.Svårare att ragga jobb under dom förutsättningarna givetvis.Man får se.Lite tänk på,t ett tag så...
Alkoholen har gjort sitt ett tag framöver...DET har jag inga som hellst problem med.Hops bara näxta depp-period inte kommer allt för fort.Denna gång avslutas som det alltid gjort...med lååånga dagspromenader och kvällsläsning av böcker.Mår man zitbra av.Får leva med zkiten helt enkelt,och göra det jag kan och tycker passar mig.
Till dom inskränkta och zkitförnäma idioter som tycker jag e pucko som skriver om detta (ngra finns där,det vet jag ju) vill jag fortfarande bara säga...mer synd om er än mig.OBS:Inget boulefolk är med i det gänget.Promice :-).Tvärtom förexten...där finns ngra boulers som VERKLIGEN hjälpt mig igenom detta med deras uppmuntran om att söka hjälp.Kan bara säga...LOOOWE U.
Att skriva om,ett är för mig ett bra sätt att tala om för andra "tystlidande" att det nog finns en hel del av oss.Tyvär.Gör som jag till slut vågade göra...sök hjälp.
Annars....så går båt & bil bra.Alltid nått :-).
Kramelikrrramz på er.
10 kommentarer:
Bättre sent än aldrig SKITGUBBE..Grå o gammal visst men va fan hjälper inget annat får man väl gå till farbror doktor kolla även om de känns fel o konstigt med problemen,de kan alla fall inte bli sämre eller hur o man kan kanske till o me lära sig nå nytt vem vet..Puss i ljumsken från Budd.
Rätt där Budd.Och jag fick verkligen lära mig nått denna pestjul.Fy faan vad jag hatar bara ORDET Jul :-).Ses på inneserien.Har inte tränat ett skit sen NM...men ska faen mosa er allihopa :-).
När jag var som värst hjälpte AA mig mycket. Att få prata med likasinnade och få aha-upplevelser i min grupp vänner, har gjort att jag börjat utforska mig själv. En resa som kommer att fortsätta hela livet. Men de 10 första åren var mitt stöd min AA-grupp. Försökte med att gå till en psykolog när jag blev änka, men det passade inte mig ett dugg, utan jag gick då tillbaka till AA. Nu har jag funnit en viss ro och harmoni. Naturen är min följeslagare. Jag njuter av den. Dessutom är mina vänner ett stöd, utan att de vet om det. Du är en av dom.
Helt underbart att få läsa sånt.Jättekram till dig.
Usch! Vilket helvete du har haft! Starkt av dig att skriva om det!
Styrkekramar
Anki
Ja...jobbigt sånt här.Inget man önskar ngn annan direkt.Känner mig bättre....MYCKET bättre,och funderar numera på att ringa Gurravården och få tid med husläkaren för lite snack om framtida likheter...för det blir det ju,tyvär.Kram tebax Anki.
Riktigt skönt att du mår bättre iallafall pappa, älskar dig :) (Sa ju att jag läser din blogg!) //Micke
Det är du å andra hälften av mitt allt som håller mig vid mod,pöjk.Tokälskar ju er :-).Krrram.
Hej det är Carina din släkting. Jag tycker du är jätte tuff som vågar skriva och prata om dina problem.Hur är det med din fassa Hasse nu för tiden?
Hej Carina.Tack du.Med fazzan min är det bara bra.Han bor numera på ett hem här i Gustavsberg.Otroligt vital gubbe det.Är där då å då å hälsar på honom.Krram te dig.
Skicka en kommentar