Rädsla...får en del av oss leva med.

Mm...rädsla ja.Fobier!!.Lider vi int alla av nån form av det egentligen?.Min grej med det är rädsla för folk.Aldrig kunnat hantera det...på ett vettigt sätt...och då BLIR man nervös å svett vid bara tanken...och försöker hålla sig väck så mycket som möjligt.
Spec tjejer skrämmer zkiten ur mig.Visst...jag kan nog vara rätt charmig vid töz-träff...men skulle denna töz bju ut mig...så blir det allt som oftast nej.Jag vet ju att jag skulle balla ur...å ringa mig sjuk.
Det här är man ju inte ensam om.Tror det vimlar av folk som lider av sånt här.Men...det pratar vi tyst om...tyvär.
Sen ngra år bor jag ju på kobbe...helt för mig själv...fullständigt medveten om att det nog inte är så nyttigt för en som lider av sånt här.Menar...man blir ju int bättre på det sociala livet eg.Tvärtom...man sluter sig ÄN mer...och fasar för tvungna fastlandsresor,där man blir tvungen att spela en annan roll,troligen uppmuntrad med alkohol, än den man tyvär är född till.
Aja...tror som sagt det finns många som lider av sånt här.Och många av oss har inte en aning om vad göra åt,ett.Terapi?Psykolog?.Krävs mod för att ta tag i det oxå...och MOD är ju just det många av oss inte har.Eller hur?

Hualigen va tragisk jag nu blev...but wat the fuck...thats me :-).

By the way...celibatet e nu inne på 18 år,med ETT mellan-ligg...och lär nog fortsätta.Just DET känns rätt bra faxtiskt.No relationsproblem = bättre livskvalitè.

C U.