Yep...har den och säger på en gång att jag inte skäms ett zkit för det...och tycker faxtiskt att samhället och dess utveckling drar oss mer och mer mot den med sin proritering på annat än dom som varit med och byggt upp landet.
I mitt fall handlar det ju om jobb...och har jag inge jobb så infaller längtan vartefter...har det visat sig.
Är ju nära 65...det som jag verkligen satsat på...men trots allt 4 år kvar.Hur överleva dit...utan jobb?VILL jag äns det?
Slitit som fan sen jag var 15 med minst 15 tuffa jobb...men nu är det nog kört.61 och få nya uppgifter i denna värld...är nog att glömma.
Men...i min värld skiter det detsamma eg...då jag ju har haft ett zitgött liv...och inte belamrat andra med att ta bidrag hit å dit.
Nog betalat in mer skatt än dom flesta andra...viseligen med en svart peng på småjobb då och då.En nödvändighet för att driva enmansföretag under 40 års tid med F-skatt.
Men nu da?61...och knappast nån större möjlighet te fortsatt försörjning!!
Hade ju hoppats på att komma i mål (65 med en liiiten pension)...men når förmodligen inte dit.
ÄR det då så konstigt att man känner som man känner?Ingen aning om vem i samhället man ska prata med.Har NÅN ursprungs-Svensk det?
Nää...ett piller som gjorde det snabbt...och valet vore för mig eg självklart.
Ligger eg ingen bitterhet i det...mer...har fan ingen lust att fortsätta en 10-årig trend med att ligga vaken på nätterna och tänka på sånt här zkit.
Målet 65 fortsätter hägra...och funkar inte det så får det gå som det går.Allternativet är väll eg nått som av staten är mer efterlängtat än av mig :-)
Nog grubblat.
Natt.
5 kommentarer:
Du tar upp ett stort problem i dagens verklighet. Orättvisa vad man får att leva på som pensionär.
Ja...det finns nog många som slitit ont och sen blir missnöjda.För mig är målet att komma dithän (65)...jag har ju inga skullder eg att tala om,så jag klarar mig nog.Gäller bara att komma dit :-)
Tyvärr är dett en känsla som många har och det ser ut att öka både bland yngre och äldre.
Livet har inte blivit bättre när det gäller hur vi människor bli behandlade.i arbetslivitet i den övre åldern.
Arbetsgivarna glömmer hur mycket komptens det finns hos det äldre och tar tyvärr inte tillvara på det. Det borde gå att modifiera arbetsuppgifterna som tar vara på kompitensen.
Många sliter hårt och får inget tack utan bara mer krav.
Det gäller att hitta det goda och försöka förstarka det. Inte lätt men ett sätt.
Rätt Dom.Själv känner jag ju att det inte är nån ide att fortsätta längre.Vet int om jag kan heller...framförallt med mina utslitna knän.Varit till läkare ett antal ggr...men får bara ett "zämpa på du" ungefär.
Tyvärr har vi bara en kropp och ett liv. Båda kan bli väldigt slitna och det finns ibland inte man kan göra mer än kämpa vidare.
Tråkigt men sant.
Skicka en kommentar