Minnet är ett skumt ting.Tynar sakta bort...å sen är man dingeliding :-)

Gud som haver barnen kär,ser till mig som lyckan bär...vart jag mig i världen vänder,står min lycka i guds händer.Lyckan kommer,lyckan går...den som gud älskar lyckan får.

Detta var nått som vi sommarbarn,Per & jag,tvingades sitta på knä mot sängen och rabbla när vi under 5 år var sommarbarn på Säby gård...strax utanför Tranås.

Tror det var här,tvärtemot vad meningen var antar jag,lärde mig hata allt som har med religion att göra.Hatade det så mycket att jag i 7:an sa det till min religionslärare Lang...och sen vägrade gå på dom lektionerna.Men...han var schysst den killen och föstod...tog in mig igen efter nån vecka...och lät mig (i hemlighet givetvis) istället sitta där,längst bak...och rita teckningar och slippa bry mig.

Menar fortfarande att religion i wat ewer form...är det som förstör mest på vår jord.Det...och vi själva i övrigt förstås.

Värst är givetvis denna zkitreligion som då hänvisar till Islam...men ALLT sånt där...Buddism,Islam,Kristendom...u name it...får mig att vilja spy.

Men trotts det...mina 5 år där på den stora (var som en egen värld ju) bondgården utanför Tranås är nog den lyckligaste tiden i mitt i övrigt helt underbara (förutom depp-perioderna då) liv.

Och bönen!!!Glömmer den aldrig :-)

Lika lite som jag glömmer vårat allra första telnr när vi bodde där på Törögatan i Enskede innan flytt ut till kobbeland 67..FYRTIONIOFEMTIOSJUTIO.

Visst fan är det där konstigt eg.

Numera,när man är lite äldre (61),märker man ju att nånting är på väg att hända med det där...i alla fall kortminnet.Kan ställa mig upp i föresats att hämta t.ex en tändare...och panikslagen finna mig ha glömt vad som skulle hämtas redan innan jag står upp.

Ska jag däremot till t.ex banken,om 2 veckor så faller det ALDRIG bort.Sitter klistrat i hjärnan.

Aja.Sent här nu...02.23...och dax för nattens första försök att zzova.

Så...NATT...förhoppningsvis.