Rensade bort grenar och nerfallna träd efter stormen,åt ngra kompisar.
Hjälper dom med sånt då och då...mest för att få komma ut dit ibland och...bara VARA i nån vecka.
Är ju inte mindre ensam därute än hemma på Godset mitt...men det är ju så jag vill ha det :-).
Tog bilden ovan då...och tycker själv den blev rätt läcker.
Konstig historia det.Första dagen (Tisdag) gick han som en klocka...och jag fick bort rätt mycket ris och ved-klumpar (storträdet var upp-kapat av kompis därute)...och jag öste på.
Dagen efter och resten av veckan...vägrade DK helt enkelt att starta...vilket fick mig att deppa lite...men knogade på manuellt i stället.Slitigt...men nog rätt nyttigt egentligen :-)
Aja...nu har jag köpt en Bygg-fläkt att sätta i tältet där Klumpen står...så får vi se om hon är snällare mot mig när jag åker ut igen.
För...mer finns som måste bort ju.
Försökte mig på att elda oxå...men det sket sig.Alldeles för kallt.
Så...på Fredagen for jag him te Godset igen.På Lördagen for jag på BOO:s kort-lek (boule) i Huddinge...som jag lyckades vinna.Löjligt säger en del...men eftersom det är det ända spel/träning/tävling jag häruppe i Fjollträsk får uppleva...så duger det gott åt mig.
Apropå DET ja...idag blev det bestämt att jag i år ska med på bouletävling i Tyskland i vår (Maj eller Juni tror jag).Travemunde...som man hört så mycket om.
Skit-stor tävling med ca 500 lag.Och dit far jag med ett gäng från min klubb Kärnan,Helsingborg.
Ska bli så äla kul...och så har jag ju nått att hålla igång min träning inför oxå...det och SM i Lindköping...som går i Juli.
Och så sist men ändå galet störst denna vecka.
Efter träningen åkte jag till min äldsta grabb Robban och hans töz Kajsa...och fick där för första gången träffa den som nu gjort mig te nybliven FARFAR...deras nyfödda dotter Heily.
Det blev ju,som ni säkert förstår...en av dom häftigaste ögonblick i mitt liv.
Jag är ju jävig i fallet...men nå sötare unge har jag aldrig skådat.Lovar...jag GRÄT när hon låg där i mitt knä...och LOG mot mig.
Helt "sjuk" känsla...som får mig att må gött.
Hade ju varit zit-nervös inför detta möte,då många små-kidz blir rädda när dom ser mig.
Kommer ihåg syrrans ungar.Dom blev livrädda för mig...och jag kunde ju inte besöka dom ens...på minst ett år.
DET...var rätt deppigt,det.
Nåväl...lovar...bättre föräldrar kunde denna töz aldrig fått.Dom har varit ihop i 7 år...och är fortfarande totalt nerkärade i varandra.
Det gör mig sjuuukt glad,det...oxå :-)
Aja...sent här på Godset nu.Zovdax.
NATT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar